30 juli, 2009

Blanda regn, rusk, ERA, Enigma och strö över lite Garam Masala

I write down everything I want to remember. That way, instead of spending a lot of time trying to remember what it is I wrote down, I spend the time looking for the paper I wrote it down on.
Beryl Pfizer

Jahaja... ärligt talat så vet jag inte riktigt varför jag inte skrivit... EGENTLIGEN har jag hur mycket tid som helst, men det är det där lilla kruxet med att komma i rätt stämning att skriva, och tack vare Muhammed som råkade säja något (kommer inte ihåg vad, så ni får inte veta!!) som faktiskt rörde upp en del gammalt. Voila! här skriver jag på bloggen igen... Jag menar, vi svenskar vi är ibland som en lök eller väldigt välskyddad fästning som vi inte gärna tittar ut ur, vi gömmer oss inne i kärnan och tror att vi är säkra bakom alla murar och lager vi har, men ibland så händer det oförutsedda saker som bara skär igenom allt.
Och vad händer då? jo, då kommer osäkerheten flytande och man försöker dra sig ännu djupare in i sig själv... Muhammed har flera gånger sagt till mig att försöka vara mindre svensk, det han menar, visa känslor, vara mer delaktig och inte lika distansierad och det största av allt, ta risker i livet. Vilket jag gjort med svenska mått mätt... men Pakistanska mått är tydligen rymligare och vi svenskar är bara kalla och stela, tassar som katten runt het gröt och vill inte göra någon förnärmad. Ibland kan jag känna att jag har blivit en invandrare i mitt eget land när jag går ut ensam, jag har fått en annan bild av oss, men det tar inte lång tid eller många ord så är man helt svensk igen tack och lov!!
Det som man kan beskriva en svensk som är (givetvis) ordet lagom! Definition: Lagom är ett svenskt ord med betydelsen "precis rätt", "tillräckligt", "adekvat", "så bra/mycket som det borde vara". Jag känner att det är det typiskt svenska, under sommare n och jul tittar vi upp som krokusar ur marken en vårdag, runt jul och under sommaren! Och julen varar än till påska! som vi också tinar lite gran. Men jag måste säja, när man hör om alla andras historier och berättelser att även om trista, gråa, tråkiga landet lagom verkar just trist tråkigt och grått, inser jag att vi har det riktigt bra! Inte allt för mycket folk som blir mördade, bara runt om i stora världen... Inga självmordsbombare, krig, svält eller större katastrofer än att tidningen är försenad eller att en hiss har stannat i huset man bor i.

Sedan har jag också börjat skissa och teckna mer igen, jag kom på det (som alla andra bra idéer som man brukar få mitt i natten) att jag skulle bli något mystiskt yrke som innefattar allt från historia till teckning, via drama och annat:P och sedan insåg jag at det är ju precis det jag gör! Förskollärare ÄR ett mått av historia, ett mått matte, ett mått NO, ett mått drama, ett mått bild och formgivning, en människa som man blandar allt detta i, så har du en person som egentligen inte vill växa upp utan få förbli ett barn!
Sedan har vi den store Livsvetaren Nalle Puh "Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." jag menar så enkelt är det, men vi tänker för mycket och dissekerar och ser inte saker för vad det är, och ja, nu vet jag att jag börjar låta sådär upprorisk igen som jag alltid gör mitt i natten när jag skriver, men det ÄR faktiskt sant. Och den enda anledningen till att jag skriver här just nu är för att det underlättar mitt tänkande, som just nu känns kaotiskt, som den sönderskurna löken litegrann.

Men Gott folk, jag tänker avsluta med en klatchig grej igen!

Don't go around saying the world owes you a living. The world owes you nothing. It was here first.
Mark Twain

I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love.

Mother Teresa

Klart Slut från Thomas!