"Maybe the past is like an anchor holding us back. Maybe, you have to let go of who you were to become who you will be."
Carrie Bradshaw (Sex and the City)
Sådär ja, ännu en sen natt när man borde sova, men så fastnar man här framför datorn och läser, funderar, och läser lite till. Det farliga med att vara trött och sitta såhär med olika grejer som Wikipedia och sånt är att man kan drabbas av vad jag kallar "Den djupa Tanken". Alltså den som sätter av en lavin av tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet. Ofta är det det som drabbat mig när jag skriver här,så hang along people!
Omvärlden, ja vad är det? jag tror att det egentligen är allt som vi håller lite distans till, som inte är här hemma i trygga Sverige, utanför våra tankebanor och det som kan vara lite hemskt, som ett krig borta i Asien någon stans, eller ett bomb i Spanien. Vi fördömer det, men vad är rätt och vad är fel? Tänk på jorden, och den sidan som solen lyser på, den är ljus, men baksidan är mörk. Är den ljusa sidan rätt bara för att den är ljus, eller är allt beroende på synvinkel?
Vad händer om man blandar en del ljust och en del mörkt, ska man säja att man hittat en objektiv sanning då? Som min mamma sa, "Objektivitet är som att gå i snö utan att lämna spår". Jag vet att jag har skrivit om det förut, eller tänkt skriva, det där med att se saker på olika sätt, att bara för att jag tycker en sak behöver det inte vara rätt, utan det kan vara delvis rätt, i kombination med något annat som en annan person från "Omvärlden" tillför, en synvinkel som jag inte tidigare sett.
Jag vet, som jag sagt tidigare att jag bor multikulturellt, fint ord va? Att jag har fått nya perspektiv, MEN att jag också har stärkt vid vissa som ligger nära på min person, försöka se saker positivt, allas lika värde oavsett kön, religion etcetera, vilket vi vanligtvis bombarderas med i media och överallt. Men är egentligen vårat samhälle öppet för nya funderingar och perspektiv, synvinklar och annat? Eller är det påtvingat på grund av globalisering och annat? Vem kan säja? Vi är tillbaka på samma ruta igen, rätt eller fel, svart eller vitt, mitt eller ditt. Vad tror du? Lever vi i samma verklighet ÄVEN om vi har olika tänkande? Har vi gått från det mer homogena samhället till ett hetrogent samhälle? eller kanske är det tvärt om, vi har gått till att bli mer lika, men ändå individualistiska?
“Do we need distance to get close?”
Carrie Bradshaw
Så, nu får det vara nog med jobbiga tunga saker. Nu går vi till dom ännu tyngre sakerna, samvärlden! den vi lever i som är gripbar, men kanske oförståbar, just för att den är så nära och man lever i den. Man har inte samma distans till det som finns runt omkring, från den lilla röda bilen från Google som far runt och filmar gator, något som ingen höjer ett ögonbryn för att det är bekvämt, men kom ihåg, Storebror ser dig! Till Regeringens arbete för vårt bästa, "An apple a day keeps the doctor away!". Men visst är det skönt att kunna bara luta sig tillbaka i sin favorit fåtölj eller soffa med en kopp te eller kaffe och bara ta emot och se vad som händer.
"Jag vaknar upp igen. Naken vid min teve som visar jorden. Som i en film. Visst är det skönt att ha det så. För man vet ju vad som pågår men inte hur det slutar!"
Men det roligaste som finns måste väl ändå vara Innervärlden? Den världen som ryms i vårt huvud, eller psyke som man också kan kalla det. Psyke (av grekiskans psyche, själ) är ett psykologiskt begrepp som betecknar en individs själ eller medvetande. Det inkluderar alla hjärnans högre funktioner, dvs de aspekter av intellekt och medvetande som manifesteras i kombinationer av tankar, perception, minne, emotion, vilja och fantasi; Psyke är flödet av medvetande. Precis så heter det, sedan kan man alltid dra det med intelligens och så, men det är jobbigt, ännu en två-sannings-historia. Vad är det då vi vill med våra liv? Å ena sidan har vi fortplantnings delen och å andra sidan har vi självförverkligande-delen! Den enda som vet svaret på vad som är bäst för dig är DU! Om andra har synpunkter, lyssna och reflektera, sedan rata eller prisa. Nä vet du vad, nu börjar jag tycka att jag tänkt för mycket, så jag kommer tillbaka!
Se u next time! And Take Care!!!
“So many roads. So many detours. So many choices. So many mistakes.”
Carrie Bradshaw
