2009-11-16
sådär ja, nu sitter jag här igen... men denna gången är jag faktiskt inte arg, eller allmänt på dåligt humör! Tro det eller ej!
Idag har jag fått det bestämt åt mig att jag ska bli en utrotningshotad art, 90% av min kurs slutade (alltså, vi var fyra killar, och tre slutade, så är egentligen 75% men vi var några fler i våras där av 90%). Så, jag kommer bli en av ca 70 personer, och hur blir matten då? gissar på runt 1,4%, vilket kommer utgöras av en individ, det vill säja mig. I vanliga förskolan kommer det vara ungefär 3% män i hela landet, vilket ändå är en minoritet om man ska se det rent matematiskt. Så numera ser jag mig som utrotningshotad inom utbildningen! Skämt och sido, det är alltid tråkigt när hoppar av, men dom har goda anledningar. Vissa skulle jag vilja peppa för att fortsätta, men de verkar redan ha bestämt sig.
Så har jag varit ute på VFU (Verksamhets-Förlagd-Utbildning) med, det var såpas roligt att jag mer eller mindre blev tvingad att gå hem för att det fanns för lite barn! jag menar fyra vuxna och tre barn, det blir ju 0,75 barn per vuxen, så jag tyckte att det var bäst att gå innan jag blev hemskickad! Fråga nu inte varför jag helt plötsligt blandar in matte i det hela, men jag hittade min "miniräknare" en Texas t83, ungefär lika stor som en mindre tegelsten fast plattare!
Och när jag nu sitter i skrivandets stund igen så är jag ute på VFU igen, det som väger upp det negativa är alla underbara små goa ungar! som en kram när man ska gå hem kan man leva länge med.
hehehe, detta blit ett såntdär inlägg som är skrivet över ett halvår ungefär... så, vad har hänt i mitt liv då? jo, jag har varit på VFU igen, denna gången efter jul, då det som står ovanför är skrivet innan... En flytt har jag också hunnit med, till en lägenhet som kryllade av vägglöss! små röda äckliga saker som kröp överallt!
Men men, åter till livet just nu, the past is somone's future ellerhur? ;)
just nu har jag kommit hem från ett trevligt Valborgsfirande, men har också saknat att prata i telefon med folk som man känner, och sånt! man hinner lixom inte göra det alltid. Men ändå, ibland känns det sådär ödsligt tomt i mitt liv, undrar varför? när man sitter och läser på ett tåg eller annat, just nu läser jag en bok som heter Saffrans köket, en bok som handlar om människors öden och at slitas mellan två världar, intressant och skrämmande.
Vad som händer då är att man drabbas av den "djupa tanken" som gör det svårt att sova och man bara fastnar i ett spår, oftast med frågan VARFÖR? som ekar om och om igen, och "om jag skulle gjort andra val, vad hade hänt då?" egentligen inget bra att tänka på. Men sedan inser man att det kommer med paketet att vara människa, och leva. Ett liv som ibland kantas av jobbigheter men man kommer igenom det förr eller senare. Ibland så blir man bara så trött, på sig själv, på alla, och världen. Men det är egentligen mänskligt, att kunna ifrågasätta att man är galen bevisar att man inte är det.
Men nu, Happy feelings! jag har också blivit morbror till en liten pöjk! :P och det är alltid lika roligt!!
Ska jag fläska till med ett cittat nu igen? japps, det ska jag göra såhär i slutet av detta inlägget, som nu snart är klart... jag började skriva på det i början på november, så du ser! det är ett tag sedan!
Over and out
"Today I had a thought. What if I... what if I had never met you?" Carrie Bradshaw¨
Och med dig, menar jag dig som läser detta!
