2009-11-16
sådär ja, nu sitter jag här igen... men denna gången är jag faktiskt inte arg, eller allmänt på dåligt humör! Tro det eller ej!
Idag har jag fått det bestämt åt mig att jag ska bli en utrotningshotad art, 90% av min kurs slutade (alltså, vi var fyra killar, och tre slutade, så är egentligen 75% men vi var några fler i våras där av 90%). Så, jag kommer bli en av ca 70 personer, och hur blir matten då? gissar på runt 1,4%, vilket kommer utgöras av en individ, det vill säja mig. I vanliga förskolan kommer det vara ungefär 3% män i hela landet, vilket ändå är en minoritet om man ska se det rent matematiskt. Så numera ser jag mig som utrotningshotad inom utbildningen! Skämt och sido, det är alltid tråkigt när hoppar av, men dom har goda anledningar. Vissa skulle jag vilja peppa för att fortsätta, men de verkar redan ha bestämt sig.
Så har jag varit ute på VFU (Verksamhets-Förlagd-Utbildning) med, det var såpas roligt att jag mer eller mindre blev tvingad att gå hem för att det fanns för lite barn! jag menar fyra vuxna och tre barn, det blir ju 0,75 barn per vuxen, så jag tyckte att det var bäst att gå innan jag blev hemskickad! Fråga nu inte varför jag helt plötsligt blandar in matte i det hela, men jag hittade min "miniräknare" en Texas t83, ungefär lika stor som en mindre tegelsten fast plattare!
Och när jag nu sitter i skrivandets stund igen så är jag ute på VFU igen, det som väger upp det negativa är alla underbara små goa ungar! som en kram när man ska gå hem kan man leva länge med.
hehehe, detta blit ett såntdär inlägg som är skrivet över ett halvår ungefär... så, vad har hänt i mitt liv då? jo, jag har varit på VFU igen, denna gången efter jul, då det som står ovanför är skrivet innan... En flytt har jag också hunnit med, till en lägenhet som kryllade av vägglöss! små röda äckliga saker som kröp överallt!
Men men, åter till livet just nu, the past is somone's future ellerhur? ;)
just nu har jag kommit hem från ett trevligt Valborgsfirande, men har också saknat att prata i telefon med folk som man känner, och sånt! man hinner lixom inte göra det alltid. Men ändå, ibland känns det sådär ödsligt tomt i mitt liv, undrar varför? när man sitter och läser på ett tåg eller annat, just nu läser jag en bok som heter Saffrans köket, en bok som handlar om människors öden och at slitas mellan två världar, intressant och skrämmande.
Vad som händer då är att man drabbas av den "djupa tanken" som gör det svårt att sova och man bara fastnar i ett spår, oftast med frågan VARFÖR? som ekar om och om igen, och "om jag skulle gjort andra val, vad hade hänt då?" egentligen inget bra att tänka på. Men sedan inser man att det kommer med paketet att vara människa, och leva. Ett liv som ibland kantas av jobbigheter men man kommer igenom det förr eller senare. Ibland så blir man bara så trött, på sig själv, på alla, och världen. Men det är egentligen mänskligt, att kunna ifrågasätta att man är galen bevisar att man inte är det.
Men nu, Happy feelings! jag har också blivit morbror till en liten pöjk! :P och det är alltid lika roligt!!
Ska jag fläska till med ett cittat nu igen? japps, det ska jag göra såhär i slutet av detta inlägget, som nu snart är klart... jag började skriva på det i början på november, så du ser! det är ett tag sedan!
Over and out
"Today I had a thought. What if I... what if I had never met you?" Carrie Bradshaw¨
Och med dig, menar jag dig som läser detta!
16 november, 2009
29 september, 2009
Små funderingar en tisdagkväll...
Jag sitter och begrundar utsikten från min stol framför datorn, ett skrivbord med en skärm på, en stereo bredvid, fungerar också som datorhögtalare.Middagens tallrik, en mugg med te som jag måste vänta på att den svalnar, och så ett par tre högar med papper, du kommer säkert tro att de kommer välta när som helst, men de ligger i perfekt ordning så jag hittar. Detsamma gäller min garderob, vilken oftat ena halvan är i garderoben och resten är organiserat i tre högar och en ikeakasse, detta pågrund av att jag har för lite garderober! Eller kanske jag har för mycket kläder? Nåväl, en hög för byxor, en för t-shirtar, och en för tröjor av olika slag, IKEAkassen är tvättkorg.
Fyra fem väskor ligger också här, en för mathandling, en för skola, en för shopping, och två för åka bort, vilket kan kombineras ihop med de övriga. Och i mitt fönster hänger lite olika saker från indiska, ljusstakar, och gardiner... snart lite mer:)
Under fönstret står min säng, vilken när den är bäddad har ett överkast från början av 1900talet, samt ett svart lakan som täcker det överkastet inte täcker. Min lägenhet, även den handknutna ryamattan går i rött och lila, med inslag av guld, grönt och lite brunt. Lägenhet är för mycket att säja, ett rum på 13m2 är det för att vara mer exakt. Delat kök med ungefär 15 andra... Indierna bor flera stycken i samma rum, tänk så skönt om dom kunde lära sig att hålla ordning och var mer "europeiska".
Huset jag bor i är en del av Miljonprogrammet, en stor betongklump med 7 våningar i skogsbrynet, på Hässleholmen. En av de mest invandrartäta stadsdelarna i Borås, "Lilla Iran" som vi kallar den här. Borås Borås, en staaad som aldrig sover, som Galenskaparna sjöng, det regnar förvånansvärt lite gentemot vad man hört, men för säkerhets skull bär alla inbitna boråsare med sig ett paraply vart de än går.
“I always feel sorry for people who think more about a rainy day ahead than sunshine today.”
Och ja, jag ÄR trött i dag om du inte märkt det redan. Föreläsning, och keramigverkstad och plugg... så kan det gå! Jag måste bara citera Marvin med, roboten från Liftarens Guide till Galaxen
Pardon me for breathing, which I never do anyway so I don't know why I bother to say it, oh God, I'm so depressed. Here's another one of those self-satisfied doors. Life! Don't talk to me about life."
Men nu ska jag sova tror jag, sitter här och gäspar så käkarna går ur led! Oh, måste bara berätta att Jafri är tillbaka!
Så gonatt från det månskenskalla Borås!
Fyra fem väskor ligger också här, en för mathandling, en för skola, en för shopping, och två för åka bort, vilket kan kombineras ihop med de övriga. Och i mitt fönster hänger lite olika saker från indiska, ljusstakar, och gardiner... snart lite mer:)
Under fönstret står min säng, vilken när den är bäddad har ett överkast från början av 1900talet, samt ett svart lakan som täcker det överkastet inte täcker. Min lägenhet, även den handknutna ryamattan går i rött och lila, med inslag av guld, grönt och lite brunt. Lägenhet är för mycket att säja, ett rum på 13m2 är det för att vara mer exakt. Delat kök med ungefär 15 andra... Indierna bor flera stycken i samma rum, tänk så skönt om dom kunde lära sig att hålla ordning och var mer "europeiska".
Huset jag bor i är en del av Miljonprogrammet, en stor betongklump med 7 våningar i skogsbrynet, på Hässleholmen. En av de mest invandrartäta stadsdelarna i Borås, "Lilla Iran" som vi kallar den här. Borås Borås, en staaad som aldrig sover, som Galenskaparna sjöng, det regnar förvånansvärt lite gentemot vad man hört, men för säkerhets skull bär alla inbitna boråsare med sig ett paraply vart de än går.
“I always feel sorry for people who think more about a rainy day ahead than sunshine today.”
Och ja, jag ÄR trött i dag om du inte märkt det redan. Föreläsning, och keramigverkstad och plugg... så kan det gå! Jag måste bara citera Marvin med, roboten från Liftarens Guide till Galaxen
Pardon me for breathing, which I never do anyway so I don't know why I bother to say it, oh God, I'm so depressed. Here's another one of those self-satisfied doors. Life! Don't talk to me about life."
Men nu ska jag sova tror jag, sitter här och gäspar så käkarna går ur led! Oh, måste bara berätta att Jafri är tillbaka!
Så gonatt från det månskenskalla Borås!
08 augusti, 2009
Omvärlden, Samvärlden, Runtvärlden och Innevärlden.... lite tankar å funderingar
"Maybe the past is like an anchor holding us back. Maybe, you have to let go of who you were to become who you will be."
Carrie Bradshaw (Sex and the City)
Sådär ja, ännu en sen natt när man borde sova, men så fastnar man här framför datorn och läser, funderar, och läser lite till. Det farliga med att vara trött och sitta såhär med olika grejer som Wikipedia och sånt är att man kan drabbas av vad jag kallar "Den djupa Tanken". Alltså den som sätter av en lavin av tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet. Ofta är det det som drabbat mig när jag skriver här,så hang along people!
Omvärlden, ja vad är det? jag tror att det egentligen är allt som vi håller lite distans till, som inte är här hemma i trygga Sverige, utanför våra tankebanor och det som kan vara lite hemskt, som ett krig borta i Asien någon stans, eller ett bomb i Spanien. Vi fördömer det, men vad är rätt och vad är fel? Tänk på jorden, och den sidan som solen lyser på, den är ljus, men baksidan är mörk. Är den ljusa sidan rätt bara för att den är ljus, eller är allt beroende på synvinkel?
Vad händer om man blandar en del ljust och en del mörkt, ska man säja att man hittat en objektiv sanning då? Som min mamma sa, "Objektivitet är som att gå i snö utan att lämna spår". Jag vet att jag har skrivit om det förut, eller tänkt skriva, det där med att se saker på olika sätt, att bara för att jag tycker en sak behöver det inte vara rätt, utan det kan vara delvis rätt, i kombination med något annat som en annan person från "Omvärlden" tillför, en synvinkel som jag inte tidigare sett.
Jag vet, som jag sagt tidigare att jag bor multikulturellt, fint ord va? Att jag har fått nya perspektiv, MEN att jag också har stärkt vid vissa som ligger nära på min person, försöka se saker positivt, allas lika värde oavsett kön, religion etcetera, vilket vi vanligtvis bombarderas med i media och överallt. Men är egentligen vårat samhälle öppet för nya funderingar och perspektiv, synvinklar och annat? Eller är det påtvingat på grund av globalisering och annat? Vem kan säja? Vi är tillbaka på samma ruta igen, rätt eller fel, svart eller vitt, mitt eller ditt. Vad tror du? Lever vi i samma verklighet ÄVEN om vi har olika tänkande? Har vi gått från det mer homogena samhället till ett hetrogent samhälle? eller kanske är det tvärt om, vi har gått till att bli mer lika, men ändå individualistiska?
“Do we need distance to get close?”
Carrie Bradshaw
Så, nu får det vara nog med jobbiga tunga saker. Nu går vi till dom ännu tyngre sakerna, samvärlden! den vi lever i som är gripbar, men kanske oförståbar, just för att den är så nära och man lever i den. Man har inte samma distans till det som finns runt omkring, från den lilla röda bilen från Google som far runt och filmar gator, något som ingen höjer ett ögonbryn för att det är bekvämt, men kom ihåg, Storebror ser dig! Till Regeringens arbete för vårt bästa, "An apple a day keeps the doctor away!". Men visst är det skönt att kunna bara luta sig tillbaka i sin favorit fåtölj eller soffa med en kopp te eller kaffe och bara ta emot och se vad som händer.
"Jag vaknar upp igen. Naken vid min teve som visar jorden. Som i en film. Visst är det skönt att ha det så. För man vet ju vad som pågår men inte hur det slutar!"
Men det roligaste som finns måste väl ändå vara Innervärlden? Den världen som ryms i vårt huvud, eller psyke som man också kan kalla det. Psyke (av grekiskans psyche, själ) är ett psykologiskt begrepp som betecknar en individs själ eller medvetande. Det inkluderar alla hjärnans högre funktioner, dvs de aspekter av intellekt och medvetande som manifesteras i kombinationer av tankar, perception, minne, emotion, vilja och fantasi; Psyke är flödet av medvetande. Precis så heter det, sedan kan man alltid dra det med intelligens och så, men det är jobbigt, ännu en två-sannings-historia. Vad är det då vi vill med våra liv? Å ena sidan har vi fortplantnings delen och å andra sidan har vi självförverkligande-delen! Den enda som vet svaret på vad som är bäst för dig är DU! Om andra har synpunkter, lyssna och reflektera, sedan rata eller prisa. Nä vet du vad, nu börjar jag tycka att jag tänkt för mycket, så jag kommer tillbaka!
Se u next time! And Take Care!!!
“So many roads. So many detours. So many choices. So many mistakes.”
Carrie Bradshaw
Carrie Bradshaw (Sex and the City)
Sådär ja, ännu en sen natt när man borde sova, men så fastnar man här framför datorn och läser, funderar, och läser lite till. Det farliga med att vara trött och sitta såhär med olika grejer som Wikipedia och sånt är att man kan drabbas av vad jag kallar "Den djupa Tanken". Alltså den som sätter av en lavin av tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet. Ofta är det det som drabbat mig när jag skriver här,så hang along people!
Omvärlden, ja vad är det? jag tror att det egentligen är allt som vi håller lite distans till, som inte är här hemma i trygga Sverige, utanför våra tankebanor och det som kan vara lite hemskt, som ett krig borta i Asien någon stans, eller ett bomb i Spanien. Vi fördömer det, men vad är rätt och vad är fel? Tänk på jorden, och den sidan som solen lyser på, den är ljus, men baksidan är mörk. Är den ljusa sidan rätt bara för att den är ljus, eller är allt beroende på synvinkel?
Vad händer om man blandar en del ljust och en del mörkt, ska man säja att man hittat en objektiv sanning då? Som min mamma sa, "Objektivitet är som att gå i snö utan att lämna spår". Jag vet att jag har skrivit om det förut, eller tänkt skriva, det där med att se saker på olika sätt, att bara för att jag tycker en sak behöver det inte vara rätt, utan det kan vara delvis rätt, i kombination med något annat som en annan person från "Omvärlden" tillför, en synvinkel som jag inte tidigare sett.
Jag vet, som jag sagt tidigare att jag bor multikulturellt, fint ord va? Att jag har fått nya perspektiv, MEN att jag också har stärkt vid vissa som ligger nära på min person, försöka se saker positivt, allas lika värde oavsett kön, religion etcetera, vilket vi vanligtvis bombarderas med i media och överallt. Men är egentligen vårat samhälle öppet för nya funderingar och perspektiv, synvinklar och annat? Eller är det påtvingat på grund av globalisering och annat? Vem kan säja? Vi är tillbaka på samma ruta igen, rätt eller fel, svart eller vitt, mitt eller ditt. Vad tror du? Lever vi i samma verklighet ÄVEN om vi har olika tänkande? Har vi gått från det mer homogena samhället till ett hetrogent samhälle? eller kanske är det tvärt om, vi har gått till att bli mer lika, men ändå individualistiska?
“Do we need distance to get close?”
Carrie Bradshaw
Så, nu får det vara nog med jobbiga tunga saker. Nu går vi till dom ännu tyngre sakerna, samvärlden! den vi lever i som är gripbar, men kanske oförståbar, just för att den är så nära och man lever i den. Man har inte samma distans till det som finns runt omkring, från den lilla röda bilen från Google som far runt och filmar gator, något som ingen höjer ett ögonbryn för att det är bekvämt, men kom ihåg, Storebror ser dig! Till Regeringens arbete för vårt bästa, "An apple a day keeps the doctor away!". Men visst är det skönt att kunna bara luta sig tillbaka i sin favorit fåtölj eller soffa med en kopp te eller kaffe och bara ta emot och se vad som händer.
"Jag vaknar upp igen. Naken vid min teve som visar jorden. Som i en film. Visst är det skönt att ha det så. För man vet ju vad som pågår men inte hur det slutar!"
Men det roligaste som finns måste väl ändå vara Innervärlden? Den världen som ryms i vårt huvud, eller psyke som man också kan kalla det. Psyke (av grekiskans psyche, själ) är ett psykologiskt begrepp som betecknar en individs själ eller medvetande. Det inkluderar alla hjärnans högre funktioner, dvs de aspekter av intellekt och medvetande som manifesteras i kombinationer av tankar, perception, minne, emotion, vilja och fantasi; Psyke är flödet av medvetande. Precis så heter det, sedan kan man alltid dra det med intelligens och så, men det är jobbigt, ännu en två-sannings-historia. Vad är det då vi vill med våra liv? Å ena sidan har vi fortplantnings delen och å andra sidan har vi självförverkligande-delen! Den enda som vet svaret på vad som är bäst för dig är DU! Om andra har synpunkter, lyssna och reflektera, sedan rata eller prisa. Nä vet du vad, nu börjar jag tycka att jag tänkt för mycket, så jag kommer tillbaka!
Se u next time! And Take Care!!!
“So many roads. So many detours. So many choices. So many mistakes.”
Carrie Bradshaw
30 juli, 2009
Blanda regn, rusk, ERA, Enigma och strö över lite Garam Masala
I write down everything I want to remember. That way, instead of spending a lot of time trying to remember what it is I wrote down, I spend the time looking for the paper I wrote it down on.
Beryl Pfizer
Jahaja... ärligt talat så vet jag inte riktigt varför jag inte skrivit... EGENTLIGEN har jag hur mycket tid som helst, men det är det där lilla kruxet med att komma i rätt stämning att skriva, och tack vare Muhammed som råkade säja något (kommer inte ihåg vad, så ni får inte veta!!) som faktiskt rörde upp en del gammalt. Voila! här skriver jag på bloggen igen... Jag menar, vi svenskar vi är ibland som en lök eller väldigt välskyddad fästning som vi inte gärna tittar ut ur, vi gömmer oss inne i kärnan och tror att vi är säkra bakom alla murar och lager vi har, men ibland så händer det oförutsedda saker som bara skär igenom allt.
Och vad händer då? jo, då kommer osäkerheten flytande och man försöker dra sig ännu djupare in i sig själv... Muhammed har flera gånger sagt till mig att försöka vara mindre svensk, det han menar, visa känslor, vara mer delaktig och inte lika distansierad och det största av allt, ta risker i livet. Vilket jag gjort med svenska mått mätt... men Pakistanska mått är tydligen rymligare och vi svenskar är bara kalla och stela, tassar som katten runt het gröt och vill inte göra någon förnärmad. Ibland kan jag känna att jag har blivit en invandrare i mitt eget land när jag går ut ensam, jag har fått en annan bild av oss, men det tar inte lång tid eller många ord så är man helt svensk igen tack och lov!!
Det som man kan beskriva en svensk som är (givetvis) ordet lagom! Definition: Lagom är ett svenskt ord med betydelsen "precis rätt", "tillräckligt", "adekvat", "så bra/mycket som det borde vara". Jag känner att det är det typiskt svenska, under sommare n och jul tittar vi upp som krokusar ur marken en vårdag, runt jul och under sommaren! Och julen varar än till påska! som vi också tinar lite gran. Men jag måste säja, när man hör om alla andras historier och berättelser att även om trista, gråa, tråkiga landet lagom verkar just trist tråkigt och grått, inser jag att vi har det riktigt bra! Inte allt för mycket folk som blir mördade, bara runt om i stora världen... Inga självmordsbombare, krig, svält eller större katastrofer än att tidningen är försenad eller att en hiss har stannat i huset man bor i.
Sedan har jag också börjat skissa och teckna mer igen, jag kom på det (som alla andra bra idéer som man brukar få mitt i natten) att jag skulle bli något mystiskt yrke som innefattar allt från historia till teckning, via drama och annat:P och sedan insåg jag at det är ju precis det jag gör! Förskollärare ÄR ett mått av historia, ett mått matte, ett mått NO, ett mått drama, ett mått bild och formgivning, en människa som man blandar allt detta i, så har du en person som egentligen inte vill växa upp utan få förbli ett barn!
Sedan har vi den store Livsvetaren Nalle Puh "Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." jag menar så enkelt är det, men vi tänker för mycket och dissekerar och ser inte saker för vad det är, och ja, nu vet jag att jag börjar låta sådär upprorisk igen som jag alltid gör mitt i natten när jag skriver, men det ÄR faktiskt sant. Och den enda anledningen till att jag skriver här just nu är för att det underlättar mitt tänkande, som just nu känns kaotiskt, som den sönderskurna löken litegrann.
Men Gott folk, jag tänker avsluta med en klatchig grej igen!
Don't go around saying the world owes you a living. The world owes you nothing. It was here first.
Mark Twain
I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love.
Mother Teresa
Klart Slut från Thomas!
Beryl Pfizer
Jahaja... ärligt talat så vet jag inte riktigt varför jag inte skrivit... EGENTLIGEN har jag hur mycket tid som helst, men det är det där lilla kruxet med att komma i rätt stämning att skriva, och tack vare Muhammed som råkade säja något (kommer inte ihåg vad, så ni får inte veta!!) som faktiskt rörde upp en del gammalt. Voila! här skriver jag på bloggen igen... Jag menar, vi svenskar vi är ibland som en lök eller väldigt välskyddad fästning som vi inte gärna tittar ut ur, vi gömmer oss inne i kärnan och tror att vi är säkra bakom alla murar och lager vi har, men ibland så händer det oförutsedda saker som bara skär igenom allt.
Och vad händer då? jo, då kommer osäkerheten flytande och man försöker dra sig ännu djupare in i sig själv... Muhammed har flera gånger sagt till mig att försöka vara mindre svensk, det han menar, visa känslor, vara mer delaktig och inte lika distansierad och det största av allt, ta risker i livet. Vilket jag gjort med svenska mått mätt... men Pakistanska mått är tydligen rymligare och vi svenskar är bara kalla och stela, tassar som katten runt het gröt och vill inte göra någon förnärmad. Ibland kan jag känna att jag har blivit en invandrare i mitt eget land när jag går ut ensam, jag har fått en annan bild av oss, men det tar inte lång tid eller många ord så är man helt svensk igen tack och lov!!
Det som man kan beskriva en svensk som är (givetvis) ordet lagom! Definition: Lagom är ett svenskt ord med betydelsen "precis rätt", "tillräckligt", "adekvat", "så bra/mycket som det borde vara". Jag känner att det är det typiskt svenska, under sommare n och jul tittar vi upp som krokusar ur marken en vårdag, runt jul och under sommaren! Och julen varar än till påska! som vi också tinar lite gran. Men jag måste säja, när man hör om alla andras historier och berättelser att även om trista, gråa, tråkiga landet lagom verkar just trist tråkigt och grått, inser jag att vi har det riktigt bra! Inte allt för mycket folk som blir mördade, bara runt om i stora världen... Inga självmordsbombare, krig, svält eller större katastrofer än att tidningen är försenad eller att en hiss har stannat i huset man bor i.
Sedan har jag också börjat skissa och teckna mer igen, jag kom på det (som alla andra bra idéer som man brukar få mitt i natten) att jag skulle bli något mystiskt yrke som innefattar allt från historia till teckning, via drama och annat:P och sedan insåg jag at det är ju precis det jag gör! Förskollärare ÄR ett mått av historia, ett mått matte, ett mått NO, ett mått drama, ett mått bild och formgivning, en människa som man blandar allt detta i, så har du en person som egentligen inte vill växa upp utan få förbli ett barn!
Sedan har vi den store Livsvetaren Nalle Puh "Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." jag menar så enkelt är det, men vi tänker för mycket och dissekerar och ser inte saker för vad det är, och ja, nu vet jag att jag börjar låta sådär upprorisk igen som jag alltid gör mitt i natten när jag skriver, men det ÄR faktiskt sant. Och den enda anledningen till att jag skriver här just nu är för att det underlättar mitt tänkande, som just nu känns kaotiskt, som den sönderskurna löken litegrann.
Men Gott folk, jag tänker avsluta med en klatchig grej igen!
Don't go around saying the world owes you a living. The world owes you nothing. It was here first.
Mark Twain
I have found the paradox, that if you love until it hurts, there can be no more hurt, only more love.
Mother Teresa
Klart Slut från Thomas!
19 juni, 2009
En tanke om nuet... från ca kl0200 en mörk novembernatt
Om man skulle kunna tillbringa ett år i total avskildhet, ett år av tystnad och inre tankar. Tiden helt ägnad åt reflektioner om jaget och sin person. Vilket man inte hinner med i vårt mediaströmmande samhälle, där jaget och personen krymper till en liten del. Kommersialismen äter sig in på den innersta kärnan jaget, själva essensen av personen. Man blir lika hålig som en ost.
Jaget försvinner i jakten på att hänga med i dagshastigheten och det fartfyllda samhället. Där man bombas av allt från reklam till normer om utseende och sätt. Att leva enligt normen som råder för kropp och mode skapar stress, även om man inte vill se det så är modeindustrin framstressad där kommersialismen tagit över framför det fina hantverket och känslan för den personliga stilen. Passar man inte in i normen så blir man utanför i innanför gemenskapen, hur konstigt det än låter. Bor man inte ”normfacken” så bör man fort gömma sig i det trygga facket igen för att intesticka ut för mycket.
Där dömer man efter kön, utseende, namn och personlighet. I stället för att döma efter kunskapen, känslan och benägenheten för vad det vid detta tillfälle är.
Att jaget försvinner kommer leda till att det som vi kallar ”personen” kommer att rasa som ett korthus. Försvinner jaget försvinner självkänslan, drivet att våga göra saker, tron på att jag KAN. I stället för det traditionellt nordiska, ”DU SKA INTE TRO ATT DU ÄR NÅGOT” ska man i stället framhäva sin person, och sott jag. Vi alla behöver känna värmen av att någon bryr sig, och känslan av att vara hörd. Man kan höra men ändå inte lyssna. Det är också en sak som fattas i vårt samhälle; MEDKÄNSLA! Visst att man kanske skänker en hundralapp per år till välgörenhet. Men vem ställer sig ideellt upp och skriker STOPP såhär får det bara inte vara! Vem hjälper hemlösa och allmänt utsatta i vårt samhälle? Det kanske är dags att släppa egot och masken som vi alla har. inte bara rynka på näsan, titta åt ett annat håll och gå vidare, syns det inte finns det inte. Man hjälper sig själv genom att hjäpa andra.
Vi är ju gjorda av samma sak , vare sig det är du, jag en potatis eller en köttfärslimpa. Kanske är det därför vissa saker är svåra att förstå? Hjälp till självhjälp genom att hjälpa andra, mår man dåligt fysiskt så blir det man gör lidande.
Hitta glöden inom dig, och låt den flamma upp och du kommer skina som en sol i mörkret, kanske kommer du bli en ledstjärna för någon?
Våga skrika stopp och stanna upp! Du är värd allt det bästa som finns i denna världen!
Jaget försvinner i jakten på att hänga med i dagshastigheten och det fartfyllda samhället. Där man bombas av allt från reklam till normer om utseende och sätt. Att leva enligt normen som råder för kropp och mode skapar stress, även om man inte vill se det så är modeindustrin framstressad där kommersialismen tagit över framför det fina hantverket och känslan för den personliga stilen. Passar man inte in i normen så blir man utanför i innanför gemenskapen, hur konstigt det än låter. Bor man inte ”normfacken” så bör man fort gömma sig i det trygga facket igen för att intesticka ut för mycket.
Där dömer man efter kön, utseende, namn och personlighet. I stället för att döma efter kunskapen, känslan och benägenheten för vad det vid detta tillfälle är.
Att jaget försvinner kommer leda till att det som vi kallar ”personen” kommer att rasa som ett korthus. Försvinner jaget försvinner självkänslan, drivet att våga göra saker, tron på att jag KAN. I stället för det traditionellt nordiska, ”DU SKA INTE TRO ATT DU ÄR NÅGOT” ska man i stället framhäva sin person, och sott jag. Vi alla behöver känna värmen av att någon bryr sig, och känslan av att vara hörd. Man kan höra men ändå inte lyssna. Det är också en sak som fattas i vårt samhälle; MEDKÄNSLA! Visst att man kanske skänker en hundralapp per år till välgörenhet. Men vem ställer sig ideellt upp och skriker STOPP såhär får det bara inte vara! Vem hjälper hemlösa och allmänt utsatta i vårt samhälle? Det kanske är dags att släppa egot och masken som vi alla har. inte bara rynka på näsan, titta åt ett annat håll och gå vidare, syns det inte finns det inte. Man hjälper sig själv genom att hjäpa andra.
Vi är ju gjorda av samma sak , vare sig det är du, jag en potatis eller en köttfärslimpa. Kanske är det därför vissa saker är svåra att förstå? Hjälp till självhjälp genom att hjälpa andra, mår man dåligt fysiskt så blir det man gör lidande.
Hitta glöden inom dig, och låt den flamma upp och du kommer skina som en sol i mörkret, kanske kommer du bli en ledstjärna för någon?
Våga skrika stopp och stanna upp! Du är värd allt det bästa som finns i denna världen!
03 juni, 2009
Tentor, valfunderingar och små promenader på 1,5 mil i Borås
Jahaja, sedär! har DU hittat hit igen? vad roligt... att du överhuvudtaget bryr dig om att titta hit ibland mellan eonerna. det trodde jag verkligen inte om DIG, bara så du vet!
Nå, vad händer? jo... jag bor i Borås, textilstaden med den fruktansvärt fula Pinocchio statyn du vet... men men vissa folk är lite konstiga. Kanske Boråsare ljuger mycket, därför har dom Pinocchio som symbol? Det tror jag nästan faktiskt, misstänksamma och överraskande trevliga är detta konstiga folkslag. Njäh, inget ont om dom!
Så, nära en termin slut då... och det börjar kännas skönt! Men vänta bara tills i morron eftermiddag, då har jag en 6p tenta som ligger och jäser som en finne på baken...skämt å sido så verkar den inte så överdrivet farlig.. jag är mer orolig för en Essä som jag skrev... DEN är jag nervös över! ungefär som en varböld på baken skylle jag tro!!
Men annars flyter det mesta på som det normala kaostillståndet, så kommer tillbaka för senare rapport!
Thomas out!
Nå, vad händer? jo... jag bor i Borås, textilstaden med den fruktansvärt fula Pinocchio statyn du vet... men men vissa folk är lite konstiga. Kanske Boråsare ljuger mycket, därför har dom Pinocchio som symbol? Det tror jag nästan faktiskt, misstänksamma och överraskande trevliga är detta konstiga folkslag. Njäh, inget ont om dom!
Så, nära en termin slut då... och det börjar kännas skönt! Men vänta bara tills i morron eftermiddag, då har jag en 6p tenta som ligger och jäser som en finne på baken...skämt å sido så verkar den inte så överdrivet farlig.. jag är mer orolig för en Essä som jag skrev... DEN är jag nervös över! ungefär som en varböld på baken skylle jag tro!!
Men annars flyter det mesta på som det normala kaostillståndet, så kommer tillbaka för senare rapport!
Thomas out!
24 februari, 2009
Kunglig förlovning, lera, och lite mat
"The scientific name for an animal that doesn't either run from or fight its enemies is lunch." Michael Friedeman
Vi kan väl börja då?
Vi kan väl börja då?
Jag vaknar, med en skräckslagen panikattack av att jag har kommit försent och att himelen håller på att falla ner över våra huvuden. Vilket inte var fallet, snarare att kudden hade ramlat ner på golvet och jag trasslat in mig i täcket, helt övertygad om att någon verkligen försökte mörda mig!
Men men... jag hittade iallafall ut ur trasslet och kunde springa till praktiken med en torr polarbrödsmacka i handen. Väl där så börjar min dag bra! Vi leker lite med ord och matte. Memory, ramsor och självklart Bengt var ett trevligt inslag i dag. Sedan då till leran, vi var ute från rast, hade just kommit tillbaka från Bamba (göteborgiskt ord för barnbespisning).
Då, lite försenat sådär va, skulle dykt upp i februari, men hittade inte rätt knapp!
Men men... jag hittade iallafall ut ur trasslet och kunde springa till praktiken med en torr polarbrödsmacka i handen. Väl där så börjar min dag bra! Vi leker lite med ord och matte. Memory, ramsor och självklart Bengt var ett trevligt inslag i dag. Sedan då till leran, vi var ute från rast, hade just kommit tillbaka från Bamba (göteborgiskt ord för barnbespisning).
Då, lite försenat sådär va, skulle dykt upp i februari, men hittade inte rätt knapp!
23 februari, 2009
Hej hopp!! God dag, och välkommen mina damer och herrar!!
Tjahaja, efter många om och men så har jag bestämt mig för att göra en blogg... när man ändå har tråkigt, och är lite sur och behöver få vara lite pissig och sur på världen i största allmänhet.....
inte bara de vanliga du vet.. CSN, Alfakassan, Arbetsförmedlingen och självklart största boven i dramat, SJ som sitter och tronar på spåret här i sverige!
Nå, lite om mej kanske? Jag gissar att det stog klart och du fick massa fördommar om mig när DU hittade hit... JAG hoppas det iallafall!!!
Jag är då en lite plump kille på 184cm över havet, 21 vintrar sedan leverans. Egoistisk, lat och allmänt sur på allt ;) ja just det, sa jag att jag läser till att bli lärare? Jag håller ju på just nu och övar mig på att förstöra kommande genrationer med Trasdockorna, Björnes Magasin och så självklat IKA I RUTAN!!
Så än en gång välkomen att trampa omkring i mitt liv och lägga näsan i blöt och vara nyfikna!
MVH Thomas, Ranadar, Bullen eller Arens, Kärt barn har många namn! Och alla älskar ju mig!
inte bara de vanliga du vet.. CSN, Alfakassan, Arbetsförmedlingen och självklart största boven i dramat, SJ som sitter och tronar på spåret här i sverige!
Nå, lite om mej kanske? Jag gissar att det stog klart och du fick massa fördommar om mig när DU hittade hit... JAG hoppas det iallafall!!!
Jag är då en lite plump kille på 184cm över havet, 21 vintrar sedan leverans. Egoistisk, lat och allmänt sur på allt ;) ja just det, sa jag att jag läser till att bli lärare? Jag håller ju på just nu och övar mig på att förstöra kommande genrationer med Trasdockorna, Björnes Magasin och så självklat IKA I RUTAN!!
Så än en gång välkomen att trampa omkring i mitt liv och lägga näsan i blöt och vara nyfikna!
MVH Thomas, Ranadar, Bullen eller Arens, Kärt barn har många namn! Och alla älskar ju mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)