Jag sitter och begrundar utsikten från min stol framför datorn, ett skrivbord med en skärm på, en stereo bredvid, fungerar också som datorhögtalare.Middagens tallrik, en mugg med te som jag måste vänta på att den svalnar, och så ett par tre högar med papper, du kommer säkert tro att de kommer välta när som helst, men de ligger i perfekt ordning så jag hittar. Detsamma gäller min garderob, vilken oftat ena halvan är i garderoben och resten är organiserat i tre högar och en ikeakasse, detta pågrund av att jag har för lite garderober! Eller kanske jag har för mycket kläder? Nåväl, en hög för byxor, en för t-shirtar, och en för tröjor av olika slag, IKEAkassen är tvättkorg.
Fyra fem väskor ligger också här, en för mathandling, en för skola, en för shopping, och två för åka bort, vilket kan kombineras ihop med de övriga. Och i mitt fönster hänger lite olika saker från indiska, ljusstakar, och gardiner... snart lite mer:)
Under fönstret står min säng, vilken när den är bäddad har ett överkast från början av 1900talet, samt ett svart lakan som täcker det överkastet inte täcker. Min lägenhet, även den handknutna ryamattan går i rött och lila, med inslag av guld, grönt och lite brunt. Lägenhet är för mycket att säja, ett rum på 13m2 är det för att vara mer exakt. Delat kök med ungefär 15 andra... Indierna bor flera stycken i samma rum, tänk så skönt om dom kunde lära sig att hålla ordning och var mer "europeiska".
Huset jag bor i är en del av Miljonprogrammet, en stor betongklump med 7 våningar i skogsbrynet, på Hässleholmen. En av de mest invandrartäta stadsdelarna i Borås, "Lilla Iran" som vi kallar den här. Borås Borås, en staaad som aldrig sover, som Galenskaparna sjöng, det regnar förvånansvärt lite gentemot vad man hört, men för säkerhets skull bär alla inbitna boråsare med sig ett paraply vart de än går.
“I always feel sorry for people who think more about a rainy day ahead than sunshine today.”
Och ja, jag ÄR trött i dag om du inte märkt det redan. Föreläsning, och keramigverkstad och plugg... så kan det gå! Jag måste bara citera Marvin med, roboten från Liftarens Guide till Galaxen
Pardon me for breathing, which I never do anyway so I don't know why I bother to say it, oh God, I'm so depressed. Here's another one of those self-satisfied doors. Life! Don't talk to me about life."
Men nu ska jag sova tror jag, sitter här och gäspar så käkarna går ur led! Oh, måste bara berätta att Jafri är tillbaka!
Så gonatt från det månskenskalla Borås!
