En tanke om nuet... från ca kl0200 en mörk novembernatt

Om man skulle kunna tillbringa ett år i total avskildhet, ett år av tystnad och inre tankar. Tiden helt ägnad åt reflektioner om jaget och sin person. Vilket man inte hinner med i vårt mediaströmmande samhälle, där jaget och personen krymper till en liten del. Kommersialismen äter sig in på den innersta kärnan jaget, själva essensen av personen. Man blir lika hålig som en ost.
Jaget försvinner i jakten på att hänga med i dagshastigheten och det fartfyllda samhället. Där man bombas av allt från reklam till normer om utseende och sätt. Att leva enligt normen som råder för kropp och mode skapar stress, även om man inte vill se det så är modeindustrin framstressad där kommersialismen tagit över framför det fina hantverket och känslan för den personliga stilen. Passar man inte in i normen så blir man utanför i innanför gemenskapen, hur konstigt det än låter. Bor man inte ”normfacken” så bör man fort gömma sig i det trygga facket igen för att intesticka ut för mycket.

Där dömer man efter kön, utseende, namn och personlighet. I stället för att döma efter kunskapen, känslan och benägenheten för vad det vid detta tillfälle är.
Att jaget försvinner kommer leda till att det som vi kallar ”personen” kommer att rasa som ett korthus. Försvinner jaget försvinner självkänslan, drivet att våga göra saker, tron på att jag KAN. I stället för det traditionellt nordiska, ”DU SKA INTE TRO ATT DU ÄR NÅGOT” ska man i stället framhäva sin person, och sott jag. Vi alla behöver känna värmen av att någon bryr sig, och känslan av att vara hörd. Man kan höra men ändå inte lyssna. Det är också en sak som fattas i vårt samhälle; MEDKÄNSLA! Visst att man kanske skänker en hundralapp per år till välgörenhet. Men vem ställer sig ideellt upp och skriker STOPP såhär får det bara inte vara! Vem hjälper hemlösa och allmänt utsatta i vårt samhälle? Det kanske är dags att släppa egot och masken som vi alla har. inte bara rynka på näsan, titta åt ett annat håll och gå vidare, syns det inte finns det inte. Man hjälper sig själv genom att hjäpa andra.
Vi är ju gjorda av samma sak , vare sig det är du, jag en potatis eller en köttfärslimpa. Kanske är det därför vissa saker är svåra att förstå? Hjälp till självhjälp genom att hjälpa andra, mår man dåligt fysiskt så blir det man gör lidande.
Hitta glöden inom dig, och låt den flamma upp och du kommer skina som en sol i mörkret, kanske kommer du bli en ledstjärna för någon?
Våga skrika stopp och stanna upp! Du är värd allt det bästa som finns i denna världen!